Det här är i korta drag lite grand om min mormors liv. Till min stora sorg lärde jag aldrig känna henne, eftersom hon dog i samma veva som jag föddes. Ända tills för bara några år sedan kunde jag höra berättelser om henne sådär "helt apropå" av minnesgoda bybor. Jag vet också att i många stugor finns det krukväxter som vårdats med omsorg som ursprungligen kommer som blomskott från henne. /Anette

Min mormor Axelina Andrietta Persdotter föddes 1872 i Sundsjö församling. Fadern hette Per Olof Jönsson Wikström och mor hette Märta Persdotter. Axelina föddes som nummer tre av åtta syskon.

Axelina började arbeta redan vid 6 års ålder med barnpassning. Fick som lön en klänning och ett par skor per år. När hon gick runt på gårdarna lärde hon lite smått och gott, som att blanda olika mediciner för både folk och fä. Blev så småningom piga hos prästen i Sundsjö. Han utnyttjade "sin rätt" som var vanligt på den tiden, hon blev gravid och blev snabbt förlovad med Erik Jacobsson, en alkoholiserad man som behövde en hushållerska. Det gick ju inte för sig att det kom ut att prästen hade utomäktenskapliga barn. Erik Jacobsson fick då gälla för att vara far till barnet Erland, som dog vid 6 års ålder. De gifte sig och i det äktenskapet fick hon barnen Leander, Evelina, Jenny och Hilding.

Axelina skiljde sig från Erik Jacobsson juli 1913. Jenny stannade kvar hos fadern, de övriga barnen följde med Axelina som då åter var gravid, förmodligen utan att veta om det.

Efter skilsmässan tjänade hon som piga hos en militärfamilj i Östersund. Hjälpte även äldsta dottern Evelina som tog på sig sömnad, hade egen syateljé i Östersund. Axelinas nästa pigplats blev i Bångåsen, Offerdal. Förmodligen var det där sonen Enock föddes. Hon flyttade därefter till Lapp - Nils torpet i Önet.
I Getan, Alsen, fanns ett antal mindre gårdar och två stora skogshemman, där bröderna Jon Mattsson Bud och Mattias Mattsson Bud arrenderade varsitt. Jon bodde med sin mor Agnis (Mattis-Lars Agnis från Gärde) och Mattias bodde med fru Margit och barnen Agnes, Brita och Sally.

Bröderna bedrev i första hand skogsbruk men det fanns även djur på gårdarna.

Agnis började bli gammal och de behövde en piga till hjälp. Jon hörde sig för och fick veta att i Lapp-Nils torpet fanns en piga som sökte tjänst. Axelina blev städslad i vanlig ordning på ett år. Barnen fick följa med, de var ju ändå extra händer som kunde göra nytta.
Ungefär år 1916, när Jenny konfirmerats, rymde hon från sin far Erik Jacobsson i Sundsjö. Hon gick i stort sett hela vägen till Getan. Av skorna fanns inget kvar, fötterna var blodiga och såriga när hon kom fram.

Vintern 1918 slog Spanska sjukan till och alla i Getan blev liggande. Mattias hade då flyttad med sin familj till Mattis Lars (sågen) i Gärde.
Den enda som något så när var på benen var Axelinas son, Hilding - då ungefär 12 år. Han var så pass att han kunde sköta kor och hästar. Leander, äldste sonen, blev så sjuk att han dog i kökssoffan och blev liggande död där en hel vecka, eftersom alla var väldigt sjuka och ingen orkade inte ta hand om honom.

Efter en vecka kom byborna från Gärde över till Getan. De hade sett ett konstigt ljussken och trodde sig ha sett en vårdkase som brann. En märklig synvilla som ändå blev till stor hjälp för de sjuka.
Axelina och Jon blev ett par och förlovade sig. År 1919 föddes Agnes, Axelina var då 47 år gammal.

Familjen bodde kvar i Getan tills de yngsta barnen (Enock och Agnes) skulle börja skolan, då flyttade de till Gärde. Flyttade runt i lediga bostäder, först till Flon, sedan till Anselm´s och till sist till Ante´s. Enock och Agnes gick i skolan varannan vecka, undervisningen var varannan vecka folkskola, varannan vecka småskola.

Axelina blev less på att flytta omkring, ville ha ett eget ställe. Jon, som var byggnadssnickare var emot det hela, han ville inte binda sig vid ett jordbruk. Emellertid fanns då ett torpställe till salu i Gärde, Axelina och Hilding åtog sig att sköta detta och det inköptes. Jenny hade då flyttat och först blivit piga och sedan gift sig med Mattias Mattsson Bud, som blivit änkling.

Boningshuset var ganska förfallet De som senast bodde där orkade inte skaffa ved, utan började att bryta loss bräder och stockar från huset för att elda.

Familjen Bud fick då först bosätta sig i lagården. Den var ganska stor med boningsdel direkt innanför dörren.

En baksterugn fanns med en "norskugn" på baksidan för matlagning och värme. I närheten av boningshuset fanns en kornlada. Den byggdes om till ett enklare boningshus och hela familjen flyttade så småningom dit. Den innehöll ett kök med ett litet skafferi bredvid. I det lilla utrymmet bodde sex personer, Enock och Hilding sov i soffa i skafferiet, Agnes i tältsäng under bordet, Evelina i kökssoffan, Axelina och Jon i utdragbar säng.

I den lilla bostaden fanns även plats för vävstol och chiffoné.
I denna stuga bodde de i ca 10 år under tiden som storstugan färdigställdes. Att det tog sådan tid berodde på att Jon och så småningom, Hilding och Enock var ute i länet och byggde broar, skolor, fjös, kojor mm och sällan var hemma.

Axelina hade händerna fulla. Hon kardade, spann, färgade ullgarn och vävde fälltäcken och vadmal. Vadmalsväven skickades till Näldens ullspinneri för stampning. Hon sydde sedan vadmalsbyxor av detta men vadmalsrockar överlät hon till skräddaren Kalle Söderström att sy.

Axelina var även ut duktig tunnbrödsbakerska och var ofta tingad att baka bröd ute i gårdarna.
Under sina ungdomsår hade hon lärt sig mycket om naturmedicin och var efterfrågad som "medicinkvinna". Hon var även en eftertraktad jordemor. Axelina kunde mycket om bot för både folk och fä, blanda olika mediciner, sätta koppor mm.

I januari 1950 insjuknade hon och fick urinförgiftning som spreds i hela kroppen. Att åka in till sjukhus var ju inte att tänka på i första hand. Dottern Agnes var gravid med komplikationer och låg redan på sjukhus. Svärsonen hade tagit bussen in på morgonen för att hälsa på henne. När han kom hem med kvällsbussen, fick han gå i snöstorm från Valla till torpet i Gärde. Det första han fick göra var att återvända upp till byn, för att försöka ringa efter en doktor. Det fanns nämligen en gård som hade telefon. Sedan åter ner till torpet för att bära in ved för att få till värme i vedspisen som slocknat, därefter mjölka korna och se till djuren i fjöset. Axelina var nämligen mycket dålig och Jon satt vid hennes sida hela dagen för att se till henne och att hon inte kastade sig ur sängen med sina svåra smärtor. Doktorn kom så småningom och gav smärtstillande men det var för sent att göra något för Axelina. Hon dog den natten, 78 år gammal.

/Anette Eriksson-Bud