Äntligen! Vi får denna utmärkelse när vi förtjänar den som mest, precis mitt i förberedelsen av sommarteatern "Väsen på villovägar", vi tycker att vi gjort oss väl förtjänta av den. Oändligt många timmars ideellt arbete utan arvoden har lagts ner under många år. Det är alltså ingen ekonomisk vinning som drivit oss, det är viljan att utveckla bygden och få den att både överleva och leva. Vi drog upp vår vision 1999 där ett av huvudmålen var att öka befolkningen, och Tångeråsen-Gärdes befolkning har ökat ca 20 % under de senaste 2 åren, det är mer än i Stockholm. Medelåldern har sjunkit från 50 till 40 år under samma tidsrymd, mycket beroende på födslar och nyinflyttade barnfamiljer.

Att vi kunnat genomföra det här beror på den fina sammanhållningen och öppenheten i byarna, hit är alla välkomna, såväl besökare som nyinflyttare. Här går vi man ur huse när det skall göras något och 75-åringen jobbar sida vid sida med 3-åringen, ålder, kön och nationalitet spelar ingen roll, alla hjälps åt och är lika viktiga. En anledning till att det går så bra att jobba tillsammans är att det inte finns någon partipolitisk prestige trots att hela partipaletten är representerad i byn, vi jobbar för en sak vi tycker är viktig och som enar oss, något som många borde lära av. Och detta i en bondbygd som säkerligen varit tänkt att läggas ner i dessa centraliseringarnas tidevarv som pågått under 45 år och som borde sakna självförtroende och lägga sig ner för att dö. Men vi ber inte om ursäkt för att vi finns, jantelagen är så närvarande ändå i detta län och detta land. Vi sitter hos varandra och pratar politik, hittar tänkbara lösningar och konstaterar att vi inte är så korkade som vi, landsbygdsbefolkningen, ofta utmålas i media. Vi har en styrka, en potential i oss som vi tror flera av er politiker som besökt oss, har anat. Och vi vill inte alltid ställa oss sist i kön, vi vill göra som sydeuropén, vara djärvare, kaxigare och stoltare, först då får man större respekt. Dåligt självförtroende är aldrig bra att ha, inget gott kommer ur det, man blir utnyttjad, mår dåligt och presterar dåligt. Vi har mycket att lära av de livsbejakande sydeuropéerna.

Vi som bor i en kommuns utkant är vana att lösa problem själva och vi gnäller inte i onödan men vi slår bakut när viktiga frågor som indragning av skolskjutsar och nedläggning av hälsocentral kommer på tal samt inte minst, när den för oss så självklara räddningtjänsten föreslås läggas ner. Den här typen av förslag saknar logik och det är genom dessa vi ser att vi är mindre värda och betalar räkningen för centraliseringspolitiken. Vi betalar skatt och har också rätt till våra inbetalda rättigheter. Våra föräldrar, ofta småbrukare med liten inkomst, teg och bet ihop och accepterade, om än motvilligt, nedläggningarna som skedde när t ex skola, affär och post lades ner under 1968-72, men vår generation gör inte det. Vi kommer att med intresse följa förslag och beslut som har till avsikt att vingklippa oss ytterligare och vi kommer att lägga oss i beslut vi anser är felaktiga.

Vi gnäller inte för gnällandets skull och säger nej, nej, nej, så fort en förändring föreslås. Vi vill inte vara destruktiva, vi vill ge konstruktiva förslag på lösningar i stället och föra en dialog med kommunen och bidra med vår kunskap.

Att jobba i första hand för de lokala intressena är inte bypolitik. Vill man förändra världen och göra den bättre bör man starta i sin egen familj, ett hus bygger man alltid med grunden först. Det är först när man står med båda fötterna på jorden man kan göra ett språng som konstnären Matisse utrryckte det. Är man trygg i sig själv är det lättare att hjälpa andra och det är så vi tror att ett land skall byggas för att hela landet skall kunna leva. Det som är bra för landsbygden är bra för t ex Stockholm.

Vi strävar efter en atmosfär befriad från missunsamhet, avundsjuka, prestige och misstänksamhet. Vi vill bevara våra fornminnen men samtidigt bygga nytt och gå vidare så att vår bygd inte blir ett museum, något som kan vara värt att fundera på med tanke på alla lokala intressen som protesterar så fort det pratas om utveckling och utbyggnad.

Vi jobbar för att utveckla hela länet genom att utveckla vår bygd, eftersom den är vårt varumärke. Vi i Tångeråsen Gärde tackar Krokoms kommun ödmjukast för utmärkelsen Årets bygd 2005, heder att "utkanternas" arbete uppmärksammas.
Vi är beredda att hålla fast vid vår vision och fortsätta arbeta efter den. Är ni i kommunens ledning beredda?

Staffan Eriksson Vice ordf i Tångeråsen-Gärde byalag

Roger Jönsson Ordf i Tångeråsen-Gärde byalag

Läs mer om saker som har hänt i byarna i vårt arkiv.

>Tillbaka till Nyhetsarkivet