Del 2 - Hårt arbete

Efter att de kulturella gärningarna under sommarens första del man gjorde tillsammans med andra i ”Väsen på villovägar” avklarats var det dags för de agrara sysslorna. Många av oss i Tångeråsen Gärde äger gårdar som vi övertagit av våra förfäder och driver vidare.

Det är både skillnader och likheter för oss som äger gårdarna nuförtiden jämfört med när våra föräldrar ägde dem och var verksamma. Som småbrukare med 10-12 kor var det nästan omöjligt att få någon krona över trots att de levde minst sagt sparsamt. Speciellt under 60-talet, under utflyttningens gyllene tid eller ”den positiva folkvandringen” som dåvarande regeringar kallade det. All arbetskraft i Sverige skulle flyttas om från sina ”olönsamma” småjordbruk till städernas industrier. För mig känns detta som ren stalinism och otroligt tragiskt. Många familjer var helt enkelt tvungna att packa sina prylar och flytta från sin gård eller sitt torp för att flytta in i en trea i en grå förort eftersom staten såg (och fortfarande ser) människan enbart som produktionsenhet och inte som människa med känslor. Cyniskt.

Några blev dock kvar med sina knappa dussinet kor och överlevde på något vis.

Men det fanns fördelar med att leva på sin gård också; man hann sköta om den på ett annat sätt än man hinner nuförtiden. Vi, som inte lever på våra gårdar måste hinna allt som gården kräver under semestern som är mer eller mindre lång samt alla lördagar och söndagar. Detta kan vara otroligt stressande och ibland blir man riktigt less.

Det märks förresten att det är semester när man till exempel skall försöka få tag på Pärna för att låna en säck cement, han är aldrig inne utan det är betydligt troligare att man finner honom ute plockandes ner en skorsten som behöver repareras eller i nå´t uthus spikandes. Eller Roger och Anna som staplar brädor till halv tolv på kvällen medan döttrarna lär sig cykla. Eller Stig, ende bonden i byn som åker runt med sin traktor med slåtterkrossen i högsta hugg dygnet runt under juli efter nyreparerad koppling och Camilla kommer vid midnatt med fika så han skall hinna få upp all skörd i tid.

Att äga en gård är som att ha hand om ett bångstyrigt barn som vägrar att göra som man säger. Många är avundsjuka på oss gårdsägare. Och visst, det är väldigt roligt och stimulerande på många sätt. Men det är mycket romatiserat när man inte ser hur mycket jobb som krävs för att gården inte skall förfalla, för det gör den fort om man inte ser upp.

När man säger att man ”skall jobba i skogen i helgen” säger min arbetskamrater ”vad härligt att få vara ute och få frisk luft”. Hmm...jag har svårt att se det charmiga att gå i meterdjup snö med motorsågen uppe vid hakan och hugga ved. Det tar ungefär 14 arbetsdagar/år för att få ihop till 20-25 kubikmeter ved, det årliga behovet och jag skulle vilja påstå att romantikfaktorn är tämligen låg mestadelen av den tiden. Men man mår väldigt gott efter en dags svett i skogen, om det är belöningen kanske.

Jag är också tveksam till det glamorösa i att röja 7 hektar i 20 år gammal skog i stekhet sol eller hällregn och byta sin totalt nedsvettade t-shirt varje timme.

Sedan är det hela tiden utgifter som inte är så jättelustiga. Om pannan går sönder t ex är det direkt 50-60 000 kr i utgifter.

Eller om traktorn går sönder, och det gör den garanterat förr eller senare om inte både förr och senare. En utgift på mellan 500 och 25 000 kr garanteras.

Nej, det är ingen dans på rosor att äga en gård. Det måste bli en sorts livsstil istället. Man måste tycka om att varje krona man tjänar går till takplåt, cementsäckar, rörmokare som lagar vattenläckor, platonmattor man gräver ner runt huset, att anlita företag som planterar skog eftersom man inte hinner själv. Listan kan göras lång. Utgifter på mellan 25-75 000 kr per år garanteras för att hålla allt igång. Vadå, inkomster från skogen? Hmm...under mina 14 år som gårdsägare ligger jag fortfarande på underskott trots ca 2000 kubikmeter såld skog under denna tid.

Och man måste helt enkelt tycka om att jobba jämt eftersom en gård kräver massor av arbete. Och det är det vi gårdsägare gör. Vi är arbetsnarkomaner. Vi tycker om våra gårdar trots att de eliminerar alla möjligheter till att få ihop en besparing att ha på banken, kanske på samma sätt som att man tycker om sitt barn oavsett hur olydigt det är.

Det är nog så att vi är skyldiga våra förfäder att på bästa sätt förvalta och sköta om det de överlämnat åt oss för att en gång överlämna det till en kommande generation.

Det är det och inga pengar som är belöningen och det vi jobbar på våra gårdar för.

Staffan Eriksson

Vice ordf Tångeråsen-Gärde byalag